I huvudet på…

Ibland blir jag väldigt hungrig, oftast resulterar det i vad som är allmänt känt som fenomenet ”matsurhet”. Tyvärr drabbar det oftast delar av min omgivning i form av ett monster som tyvärr inte har fått något namn än. En trevlig bieffekt är dock att det här monstret kan äta väldigt mycket, och sen ändå likt värsta tuggumi-poppen försvinna utan att lämna några spår.

Jag påminns inte alltför sällan om en viss resa till Polen där jag lär ha fräst ”Jag är inte matsur”, ett citat som kommer upp så fort mitt namn förekommer i samma mening som mat. Det kan ju tyckas lite tradigt, och det är det vill jag lova, men det är sådant man får räkna med om man gör sådana uttalanden.  Jag vill understryka att jag nu kommit till djupare insikt vad gäller förhållandet mellan mat och mitt humör.

Idag var en sådan dag. Idag var jag nog lite matsur. Då är det tur att det finns smarta affärsmän/kvinnor i det här landet som vet hur man profiterer på små stackars hungrande själar och att dessa hungrande själar vet hur man utnyttjar systemet. ”All you can eat”-menyer är inget nytt, men det är dock icke att förglömma, det får den hungrige att känna att den gör en bra affär samtidigt som ägaren kan gnida sina kosingar. Hela idén bygger på att det är billigt med buffé samt att folk inte äter så mycket mer trots att de kan, en väldigt bra idé som jag gärna hade kommit på själv. Idag var det på ett matställe i Knalleland som erbjöd detta och hungrig som jag var tänkte jag att ”Åh, All-you-can-eat, det låter riktigt gött”. När jag väl har kommit till ett sådant beslut gäller det också att utnyttja det till fullo, vilket resulterade i att något som närmast skulle kunna likna ett ben-rangel gick in, beställde och började äta. Jag tror att det hela slutade någonstans kring 1 tallrik pizza, 1 tallrik pasta, 2 tallrikar tacos + lite extra pizza, samt ca. 5 glas Cola. Då var jag mätt, glad och tänkte ”Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram?”.

Detta är en extrem form av okynnesätande som förr eller senare leder till att man inser hur sjukt det är att folk sitter och bokstavligen trycker i sig mat bara för att de kan. Det är nog en sorglig rest från stenåldern, dock är det lite skillnad på att äta en mammut (eller vad folk nu åt på den tiden) efter att man inte fått mat på flera dagar och att äta x antal kg tacos/pizza/pasta/Cola för att man inte fått mat på några timmar. Ja, det är ungefär här vi börjar tänka lite på överkonsumtionen, och där slutade vi.

Tack och godnatt!