Once upon a time…

tisdag 19 maj, 2009 at 21:35 | In IB | 5 Comments
Tags: ,

Jag hade tänkt gömma budskapet med det här inlägget fint inlindat i en liten fabel om vackra djur och elaka drottningar à la Narnia. Dock är jag inte så bevandrad i fabelskrivande och ganska oinspirerad för tillfället så jag tar av den tjocka pälsen och ger er min åsikt direkt.

Har ni varit med om att man bara vill ställa sig upp och skrika ”DU ÄR JU FÖR *** SJUK!”?  Jag tror att detta är ganska allmänmänskligt och något som de flesta upplever inte allt för sällan. Idag kände jag precis för det. Istället för att lyssna på det viktiga den här personen skulle säga, ägnade jag mig åt att fokusera allt mitt hat i en liten prick i universum. De flesta som var med i situationen skulle säga att jag överdriver, och det gör jag, vitt och brett om man bara ser till den specifika situationen. Därför gör jag inte det.

Det är allmänt känt att min klass inte alltid har varit den mysiga klass den är idag. Det har varit stora problem, men jag tycker att det har blivit mycket bättre och jag gillar min klass mer än tidigare. Tyvärr tror jag inte att den åsikten delas av alltför många utomstående och det blev extra tydligt idag. Om man kallar en klass ”miserabel” och att de ”inte kommer att bli några goda samhällsmedborgare” för att de inte läser tidningen, då blir det ganska tydligt att man hyser agg. Visst, det kanske var inte var så illa menat, och visst, ”ni kommer att faila exams” är kanske något man bara slänger ur sig. Jag tror snarare att det handlar om att man inte är beredd att omvärdera en haltande bild av en tidigare stökig klass.

Nu när vi (läs:klassen) kommit en bra bit på väg när det gäller våra svårigheter är det dags att glömma, förlåta och gå vidare. Det är inte lätt men inte destomindre nödvändigt. Min farmor hade en fin brodyr hängandes på väggen där det stod ”Att älska, glömma och förlåta, det är livets största gåta”, och det är väldigt sant. Jag borde nog strukit det där, men jag är trött på allt ältande och den eviga oviljan att se det som är bra.

”Det är fan så mycket lättare att uppfylla folks förväntningar än att helt fucka upp dem!”
Alex i ”Ett öga rött”

Den som inte plockar bort Twittrandet ska dö!

måndag 13 april, 2009 at 19:00 | In Debatt, Teknik | 2 Comments
Tags: , , ,

Det finns smarta uppfiningar och det finns dåliga uppfinnigar. Hjulet, electriciteten, internet, bloggen skulle jag räkna till de bättre, men twitter hör definitivt till de sämre.

När jag stöter på nya uppfinnigar brukar jag fundera ”Vad är tanken bakom den här grejen?” och oftast kommer jag ganska snabbt på att ”Jo, men det är ju jättesmart!”. Detta hände dock inte med twitter. Jag kan fortfarande inte förstå poäng med det hela. Varför i hela friden skulle jag vilja läsa blogg inlägg på 140 tecken om helt ointressanta händelser som att en riksdagsledamot ”ger sig ut för att springa ett varv runt Årstaviken.”

Snälla, bespara mig twittrandet. Det måste finnas bättre saker att ägna sig åt än att skriva att man gör nåt så fort man inte sitter still och sedan spy ut det på internet. Nationalekonomiskt borde vi kunna spara miljoner om inte alla 40+:are ägnade all tid åt att försöka vara hippa och istället gjorde något vettigt.  Twitter är inte ens hippt, det är en myt, folk bryr sig inte om huruvida du ”Fick peeling i påskpresent.” eller inte. Raymon&Maria skrev för några år sedan ”Ingen vill veta var du köpt din tröja”, och alla twittrare (eller vad man nu ska kalla dessa sorgliga figurer) borde läsa denna titeln ytterst bokstavligt.

Nu kan man ju argumentera att jag helt enkelt skulle kunna välja att bara ignorera det hela, men det här inlägget blir ganska värdelöst då och det vore ju tråkigt. Nej, det här är min blogg och för tillfället hatar jag twitter. Behöver jag förklara mer än så? Jag tvivlar på att jag hade kunnat uttrycka min avsky på under 140 tecken. Faktum är att det går åt 104 tecken bara för att konstatera att twitter är den fjärde delen i det mänskliga förfallet och jag bannar den dag då jag join the dark force.

Twitter, sälla dig till Microsoft och IB!

Den tredje studien i mänskligt förfall

tisdag 6 januari, 2009 at 22:43 | In Moi!, Uncategorized | 1 Comment
Tags: , ,

Jag kommer inte alltför sällan på mig själv med att sitta och analysera händelser ur ett psykologiskt perspektiv, en sorts deltagarobservation där jag observerar min omgivning endast för att det är så intressant. Det är sällan det leder till något beständigt, men det är nu tredje gången det blir ett blogginlägg av analysen.

Det är en intressant egenhet hos mig jag har börjat lägga märke till den sista tiden. Jag analyserar allt, gärna ur ett psykologiskt perspektiv där målet är att hitta orsaker och anledningar till olika skeenden i närheten. Vart det här beteendet kommer ifrån eller varför det uppstod är svårt att svara på, om det beror på att min omgivning är så intressant, att jag har ett drag av paranoia eller det bara är en del i en naturlig process spelar ingen större roll, det intressanta är att beteendet existerar. Resultatet blir små socialpsykologiska analyser med mig som den smått galne forskaren bakom.

Och visst är det lite galet att likt John Nash i A Beautiful Mind dra långa slutsatser och göra djupa analyser av oviktiga detaljer man råkar lägga märke till. Och visst kan det kanske klassas som symptom på en psykisk åkomma döpt efter någon insnöad professor. Och visst leder det kanske inte till några stora framsteg för mänskligheten. Faktum är att det är ett bland alla de onödiga beteenden människor ägnar sig åt, vissa mer harmlösa än andra, bara för att de råkar göra det. Men min teori, byggd på en väldigt grundlig analys, säger att blotta medvetenheten om ett visst beteende leder till större kontroll över dito och gör att det således får mindre omedveten inverkan. Fint det där hur man alltid kan vända saker till något positivt.

Analyserandet existerar dock fortfarande och paranoida delar av min omgivning kommer, när de har läst det här, drivas till vansinne i mitt sällskap då de kommer att utgå från att de utsätts för en bevakning värre än FRAs kabelspaning och mer integritetskränkande än det som föreslås i IPRED. Jag lovar inget, det är att invagga människor i falsk trygghet, men ändå har jag svårt att tro att mina små psykologiska observationer skulle vara värre än att ha Sony-BMG flåsande över axeln eller att en superdator läser ens mail. Så ni som känner att ni har ett svagt drag av paranoia eller narcissism, andas ut!

En idé om nya inlägg fick just liv någonstans på Vindlingsgatan i Hjärnboda, kanske kan det leda till en något mer fyllig och konkretiserad teori signerad David. Först ska jag dock pallra mig i sängs för att skrämma upp mig lagom till skolan imorron. Dags att få lite rutiner i vardagen och försöka komma på en fin plan b att sikta emot.

”Sometimes a cigar is just a cigar”  Sigmund Freud

The ferocious inner – ytterligare en studie i mänskligt förfall

lördag 18 oktober, 2008 at 19:51 | In Hem och fritid | 2 Comments
Tags: , , ,

I fredags eftermiddag skulle delar av klassen leta sig ner i en källarlokal för att få utlopp för sitt våldsamma inre. Jag erkänner att jag var en del av det, och att det var fruktansvärt roligt, kanske till och med nyttigt med tanke på träningen det innebar. Det skulle närmast kunna liknas vid en förhistorisk jakt med kastspjut eller ett slag under första världskriget, på bara 20 minuter, och sen 20 till för att det var så kul.

Hela fredagen tillbringade jag med att försöka komma underfund med vilka som gillar Indien, vilka Indien gillar, vad dito tycker om Palestina-konflikten, vad de fortsatt tycker om Uganda och hur man formulerar det här på ett snyggt och diplomatiskt sätt. Kort sagt, fredagen ägnades åt en av grundpelarna i ett civiliserat samhälle, diplomati. Efter sex timmar är man ganska mör och trött på tomma fraser i stil ”Recognising the importance of promoting peace, security and co-operation…”, då passar det ganska bra att göra något precis tvärtemot, som Laserdome till exempel. Ner i källaren och på med västarna med andra ord! Sen var det bara att springa runt konstant hukandes i 20 minuter och skjuta vilt omkring sig, för det är precis vad det går ut på, skjut det andra laget så många gånger som möjligt och undvik att träffas själv.

En krigs-lek på lite större allvar och med lite mer spejsad utrustning än pinnar som svärd, ett accepterat sätt för mellanchefer 50+ att få leka igen. Det händer något med människor när man sätter ett låtsas-vapen i händerna på dem: blicken blir vild, sinnena är på helspänn och en position liknande en tiger på jakt efter föda, intas. Är det kanske så att vi går tillbaka till att bli de jägare vi innerst inne fortfarande är; ser vi chansen att få hämnas alla gamla oförrätter, eller blir vi bara som barn som leker krig igen? En välbehövlig flykt från verkligheten eller ett varningstecken på att vi har en mörkare sida? Vad det än är så är det lyckat, en ytterst intressant effekt uppstod nämligen när våra två lag fick möta ett tredje, bestående av knattar. Vad som tidigare hade varit en kamp mot varandra blev i första hand en gemensam kamp mot det nya hotet, medan kampen oss emellan blev sekundär. Något som också märktes var hur det helt plötsligt blev ytterst seriöst och än viktigare att vinna för alla över elva år. Spännande, måste jag säga, särskilt som inkräktarna endast fick en tredjedel så mycket poäng som oss.

Laserdome är nog något för socialen att satsa på istället för ungdomsvård, ett spel där man kan få ur en massa aggressioner och komma ut betydligt lättare till mods. Om man nu inte tror på teorin att våldsamma tv-spel och filmer gör utövarna våldsammare. Och det gjorde jag kanske förut, men inte längre. Nej, nu tror jag på Laserdome istället. Laserdome och terapi-fika. Undrar vad Freud skulle säga om det? Kan det räknas som kreativt?

”The first human who hurled an insult instead of a stone was the founder of civilization.”
Sigmund Freud

En studie i mänskligt förfall

fredag 27 juni, 2008 at 00:53 | In Moi! | 1 Comment
Tags: , , ,

Då var det dags. Om du hade frågat mig för två veckor sen hade jag svarat något i stil med ”Jag? Aldrig! Av ren princip, samma princip som skyddar mig från att köpa converse, foppa-tofflor, iPod och massa andra saker”. Nu sitter jag dock här med en liten elak röst i huvudet som skrattar och säger den mest hatade meningen i världshistorien ”Vad var det jag sa?”.

Principfasthet. Ordet inger respekt och fyller mig med någon slags känsla av ordning och beslutsamhet, ett positivt laddat ord som jag mycket väl skulle kunna använda för att beskriva mig själv. Men detta inlägg skall inte handla om min principfasta sida, mer om situationerna då motsatsen lyser igenom, när jag viker mig och erkänner mig besegrad.

Faktum är att om det inte vore för att jag i förra vecka följde en mycket basal och hos alla individer av arten Homo sapiens sapiens  förekommande instinkt, den såkallade blogg-instinkten, skulle jag legat i min säng och sovit för tillfället, men nu sitter jag här istället och trycker på några vita knappar med olika tecken tryckta på ovansidan för att förmedla en liten bråkdel av alla konstiga tankar som rusar i min hjärna. Jag har alltsedan blogg-fenomenet exploderade haft som princip att aldrig börja blogga, just för att själva grundtanken med en blogg är det mest egocentrerade mänskligheten åstadkommit, men nu sitter jag här med ännu en fallen princip och inser det nästintill omöjliga i att upprätthålla en princip. Tyvärr krävs det ju bara ett undantag, en situation då psyket viker sig för att en princip med bakomliggande resonemang ska falla, nu har jag släppt principen att inte blogga, vad kommer härnäst? Kommer jag gå ut i mysbyxor? Köpa converse? Ni människor som känner mig, om ni någonsin ser mig gå runt i converse och mysbyxor så har ni min tillåtelse att ta närmsta tillhygge och slå mig. Hårt.

Låt oss nu försöka se det positiva i att ytterligare en blogg har startats i bloggosfären, en skildring av ett rätt vanligt liv med rätt vanliga människor kanske kan göras rätt intressant? I annat fall så försvinner den väl så småning om när läxor, prov, jobb, exams, cas etc. kräver mer tid än tillgängligt. Nu är det dags för mig att göra vad jag borde gjort för längesedan, gå och lägga mig.

Good night and good luck

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.