I huvudet på…

Nu har det så blivit dags för en 15 dagar försenad redogörelse av resan, en sammanfattning av 9 dagar utanför Sveriges gräns då jag befunnit mig i en kommunitet i Taizé i Frankrike. Här är min berättelse.

Första delen. Äntligen på väg.

Morgonen kom så småningom efter en förvånansvärt god och välbehövlig sömn, det var inte mer än några timmar kvar tills vi skulle åka, fortfarande låg huset tyst och stilla men så smått började det röra på sig. Vattnet från duschen fick mina tankar att klarna och jag insåg hur mycket som skulle göras iordning innan vi var färdiga att åka, jag var tvungen att packa allt, matsäck skulle ordnas, vi skulle äta frukost och en del annat skulle fixas. Mycket av det vi hade att göra kunde ha ordnats igårkväll om det inte hade varit för en oturlig situation med ett visst pass, men som tur var löste sig det och utsikterna hade ljusnat betydligt över natten. Frukosten intogs och sakteliga började jag inse hur fruktansvärt bråttom det var och hur värdelöst det är att packa i sista sekund, detta resulterade i att jag fick en elitsprinters månadsträning på någon enstaka timme, jag hann dock färdigt och packade in allt i den lilla bilen några minuter i 11.

Efter ompackning till en annan bil vi skolan i Od, japp, det var där sprang jag omkring när jag var liten parvel, var vi så på väg mot världsmetropolen Borås och närmare bestämt McDonalds vid Hulta-motet. Väl framme mötte vi våra medresenärer och längtan att få åka iväg blev starkare, än syntes dock ingen buss men det gav tid åt en invasion av toaletten på den närliggande platsen för fettdrypande mat-orgier. Några minuter sent anlände bussen och vi packade in oss och tog ett tårdrypande farväl av världsmetropolen, för att stilla upprivenheten spelades Ice Age 1 på monitorerna vilket gav bra lindring. Resan hade nu påbörjats och turen gick, med någon kort paus, genom ett sommrigt Sydsverige mot färjan i Helsingborg som skulle ta oss över vattnet till Helsingör, en kort färjetur lagom för att hinna proviantera och känna vinden fläkta i håret. Provianteringen var nog nödvändig då den hemlagade pastasalladen var slut och det skulle dröja hela Danmark innan vi kunde äta igen, att den sedan bestod av en högst miljöovänlig emballagering och några små chokladbitar av olika kända märken är inget att fästa större betydelse vid. Tilläggas skall att hade det inte varit semester hade mitt miljösamvete genast tryckt på den röda knappen och avfyrat tusen motargument och nya förslag, detta lilla snedsteg berodde alltså på att även samvetet har gjort sig berättigad av semester, om än förkortad.  

När resan så fortsatte mot Danmark började ledan att drabba oss, för att förhindra spridningen satte jag, Julia och Gustav igång att spela Uno och senare även Yatzy samtidigt som ”Livet är underbart” började rulla på monitorerna. Snart var det så dags för en färjetur till, denna gången mellan Danmark och Tyskland, på en något större färja där det också var meningen att vi skulle inmundiga vårt kvällsmål till ocker-priser. Efter många om och men satt jag till slut med mitt livs hittills minst prisvärda pommes frites och cola, när jag var klar var jag något mättare men den ekonomiska delen av mitt samvete gnagde. ”Meningen med livet” av och med Monty Python fick mig att tänka på annat och snart glömde jag samvetet och hängav mig åt filmen i små fniss-attacker och mer ljudliga skratt, men allt gott har ett slut, så ock filmen som ersattes av lite planlöst stirrande på autobahn innan det var dags för nattstoppet vid en rastplats klockan 23:00. Några fruktlösa försök att sälja vissa delar av gruppen till förbipasserande lastbilschaufförer blev det sista vi hann med innan bussen rullade igen och mp3-spelaren pluggades i med gladmusik av Alphabeat som fick avsluta dagen då jag gick in i ett transliknande tillstånd, i horisontal-läge kallat sömn, som varade under vissa delar av natten. Därpå följande dag tog vi oss över Grande Canal d’Alsace och var så inne i Frankrike.

Alphabeat – 10.000 Nights of Thunder