I huvudet på…

Jaha, då var det dags igen. Dags att börja träna inför GöteborgsVarvet. Dags att ta tag i mig själv och börja ladda för att klara målen jag satt upp. Idag var första gången jag var ute och löptränade sen förra Varvet.

Oj, det var längesedan nu, det märktes! Trots detta har jag inte haft jättedåligt samvete för att jag inte tränat, det borde jag verkligen haft, men det kanske slås av när man har fullt upp med allt annat, vad vet jag? 2:07:27 var tiden jag fick när jag sprang i våras och målet för nästa lopp blir att ta sig runt på under två timmar, ett inte alldeles omöjligt mål som jag borde kunna klara med mycket träning och en vilja av titan. Så nu är det dags att börja så smått, första träningspasset ägde rum idag och det märktes att det var ett tag sedan sist. Dagens träningspass var helt oplanerat eftersom min kära nästintill-träningsnarkomans-syster drog ut mig på Svalerundan, tiden är och förblir för all framtid hemlig, och efterföljande intervall-pass, 1min maxpuls + 2min aktiv vila x10 = 30min, varav 20min vila och 10min maxpuls. Svalerundan är ca. 4,5km och lägger man till det 30min intervallträning har man två utpumpade människor, eller som vi säger här ”sôm ett utsketet äpplamos”, även om det var väldigt jobbigt så kan jag rekommendera de som är intresserade att pröva på det då känslan de sista 5sekundrarna av sista maxpulsen är underbar.

Så, det här var det första av, antagligen, många blogginlägg om min träning, mitt dåliga samvete för att jag inte tränat och min självgodhet efter träningspassen.

Usus magister est optimus!