I huvudet på…

Här kommer fortsättningen på min reseberättelse.

Andra delen. Inre frid.

När vi efter ett frukost-stopp samt otaliga mil på franska motorvägar kom fram till Taizé tog det ett tag innan det blev ordning på allt. Solen gassade och trots att jag sett det fina vädret bytte jag aldrig från jeans till shorts, rätt varmt med andra ord, men när vi fått våra rum och jeansen hade bytts ut mot kortbyxor var det bara att börja njuta. Här slog även min hjärna av och allt vad stress, press och ”glöm inte!” hette försvann, även om det bara varade en vecka så var det välförtjänt tid för vila och återhämtning. Det blir därför inte heller någon exakt redogörelse för varje dag, jag var för lat för att skriva och så intressanta var inte dagarna att jag ska tråka ut er med det. Nej, Taizé är inte stället som lockar med äventyrliga upplevelser och spännande händelser, istället finns där något annat som är nästintill omöjligt att förklara men så mycket större att uppleva.

Nu är det nog på sin plats att förklara lite närmare vad Taizé är för de som inte är bekanta med det. Taizé är en kommunitet med ett hudratal bröder som blivit känt för sina gudstjänster, dessa innehåller ingen predikan utan bara en textläsning, en stund för tyst meditation och korta sånger på olika språk som upprepas. Det är även en speciell atmosfär, omöjlig att förklara, men underbar att uppleva. Jag rekommenderar alla att någon gång göra en resa, inte för nöjes skull, utan för att fundera lite på livet och slappna av.

Här är det dags för en ursäkt, det kommer ingen fullständig reseberättelse, jag ber er om ursäkt. Det blir bara fragment och korta episoder i fortsättningen.

Maten, det ska klargöras att mina förväntningar på maten låg i botten då jag blivit förvarnad om att maten skulle vara i det närmsta oätlig. Personen som sade det hade väldigt fel, visst, maten är inte Operakällans rester, det är inga krussiduller eller exklusiva vaniljoljor från Komorerna, men det hade heller inte passat in i miljön. Enkelt, men gott och lite kul var det ändå att det var choklad till frukost, och fransk ost till varje måltid.

Jag skall också berätta om den underbara uppgiften jag och de övriga medlemmarna i ”the Swedish Rubbish Team”, som bestod av; mig, Ida, Sofie, Lisa L och Lisa S, tilldelats nämligen att tömma soptunnorna på en del av området. Här kommer vissa som läser det drabbas av ett skrattanfall… Faktum var att det var rätt kul, vi hade kul tillsammans och vår ledare, Reuben, förgyllde vår dag så att alla tomma vinflaskor dansade ner i påsen med guldskimmer.

Nu blir det ett litet låt-tips istället för en lång version av nånting som endast intresserar mitt ego, här kommer det: Tingsek – I Love You Baby. Dessutom vill jag tillägga att Alphabeat är måbra-musik.

Br. Matthew frågade oss hur det har varit i Taizé och vad vi skulle ta med oss hem. För detta gav han oss en uppgift; att skriva ner de tre bästa egenskaperna med Taizé; lugnet, tystanden och respekten.

Så, det var slutet på min sammanfattning om resan till Taizé. Det finns mycket mer att förtälja, det skall jag dock inte tråka ut samtliga med

Amor est vitae essentia