I huvudet på…

Det finns smarta uppfiningar och det finns dåliga uppfinnigar. Hjulet, electriciteten, internet, bloggen skulle jag räkna till de bättre, men twitter hör definitivt till de sämre.

När jag stöter på nya uppfinnigar brukar jag fundera ”Vad är tanken bakom den här grejen?” och oftast kommer jag ganska snabbt på att ”Jo, men det är ju jättesmart!”. Detta hände dock inte med twitter. Jag kan fortfarande inte förstå poäng med det hela. Varför i hela friden skulle jag vilja läsa blogg inlägg på 140 tecken om helt ointressanta händelser som att en riksdagsledamot ”ger sig ut för att springa ett varv runt Årstaviken.”

Snälla, bespara mig twittrandet. Det måste finnas bättre saker att ägna sig åt än att skriva att man gör nåt så fort man inte sitter still och sedan spy ut det på internet. Nationalekonomiskt borde vi kunna spara miljoner om inte alla 40+:are ägnade all tid åt att försöka vara hippa och istället gjorde något vettigt.  Twitter är inte ens hippt, det är en myt, folk bryr sig inte om huruvida du ”Fick peeling i påskpresent.” eller inte. Raymon&Maria skrev för några år sedan ”Ingen vill veta var du köpt din tröja”, och alla twittrare (eller vad man nu ska kalla dessa sorgliga figurer) borde läsa denna titeln ytterst bokstavligt.

Nu kan man ju argumentera att jag helt enkelt skulle kunna välja att bara ignorera det hela, men det här inlägget blir ganska värdelöst då och det vore ju tråkigt. Nej, det här är min blogg och för tillfället hatar jag twitter. Behöver jag förklara mer än så? Jag tvivlar på att jag hade kunnat uttrycka min avsky på under 140 tecken. Faktum är att det går åt 104 tecken bara för att konstatera att twitter är den fjärde delen i det mänskliga förfallet och jag bannar den dag då jag join the dark force.

Twitter, sälla dig till Microsoft och IB!